Mycket nu...

För en vecka sedan på en timme när så var jag och Husse ner till veterinären i Gällivare och lät Swift somna in. Hans rädslor började visa sig på helt nya områden och vardagslivet fungerade inte längre så vi fick fatta ett beslut som inte var lätt, även om det legat och gnagt i bakhuvudet under lång tid så är det svårt att verkligen göra det. Han var ju en sån fin kille på andra sätt och livet känns tomt utan honom men ack så mycket lugnare. Den som har det svårast just nu är nog Spot som mist halva sin flock under det senaste året, när han går ut så sätter han sig i backen och väntar och väntar.

För oss människor som vet varför och framförallt vad som hänt börjar den värsta sorgen släppa och man börjar märka av skillnaden. Även om killen fortfarande är saknad så är det skönt när vardagen rullar på utan att man behöver ha full koll på allt som kommer att hända, vilka ljud som kan tänkas komma under dagen. Sedan är det också många småsaker som man inte ens tänkt på tidigare för att man levt med det i så många år och vant sig vid det. Nå, nog om det jag blir så ledsen när jag tänker på det negativa, bättre att leva vidare med de positiva minnen man har...

Här har det inte blivit mycket till träning heller, anledning 1 är väl att det varit jobbigt i några veckor fram till beslutet om Piffen. Anledning 2 är temperaturen, vi har haft en sån jäkla kall november med 20-30 minusgrader mer eller mindre konstant. Någon dag har det legat lite bättre men då har det alltid lyckats komma något annat emellan. Nu ska jag väl försöka göra ett litet ryck så vi blir startklara till maj/juni nästa år...

Idag blir det jobb däremot, som vanligt så det är bara att gå ut och göra...