tisdag 23 augusti 2011

Behöver skriva av mig

Känner att jag behöver skriva av mig lite för att få ordning på tankarna och jag gör det här så inte bloggen dör helt.

Spot har varit lite sänkt i några månader nu. Det började med en hälta i juni som vi var till veterinären med, hon rekommenderade vila och en armbågsröntgen. Vi fick en liten dispens att vara med på Tåmelägret bara vi tog det lugnt med moment som frestar på framdelen. Efter Tåme så bokade vi tid för röntgen, plåtarna skickades till en specialist i Växjö, han kunde inte hitta något. Däremot ville han att vi skulle boka tid för besök när han kom upp några veckor senare då han ville gå igenom bogen eftersom det tydligen blir allt vanligare med bogfel hos BC. Inget fel på bogen heller men han visade lite smärta vid böjning av knäled, inget allvarligt men lite obekväm, han kunde dock inte se något direkt fel på leden.

Vi fick ta borreliaprover eftersom hans symptom tydde på det. Under tiden har vi försökt träna lite smått men Spot har inte haft någon ork alls, tappar tempo snabbt och varit stel när han legat en stund efter träning. Andra småsaker har också stört mig ex inkallning med ställande så började han sakta in istället för att mota ordentligt, vid kryp började han gå upp med fronten mm... Borreliaproverna var negativa.

I söndags var första dagen som jag kände att han börjar komma tillbaka. Vi var på skogsträning och han jobbade jättefint och gav inte upp, det kändes verkligen som att vi var tillbaka på rätt spår igen. Fick tips av underbara Angela att kolla konditionen på honom och hon hittade massor av bra info som jag använde mig av. Det visade sig att han var i relativt god kondition men bra kan alltid bli bättre, med tanke på att han varit i vila i två månader hade jag förväntat mig betydligt sämre kondis.

Sedan får man väl, precis som Angela säger, ta i beräkningen att han varit med om otroligt mycket senaste tiden. Förra året förlorade han en stor del av flocken, Haxzos trygghet och Swifts energiska närvaro. Vi HAR tränat hårt och han HAR lyckats med allt jag satt framför honom. Han är trots allt bara tre år och har presterat så mycket. Sedan har vi också flyttat, inte bara bytt stad utan också flyttat från hus till lägenhet med brevinkast i dörren ;) Han har fixat allt utan knorr. Är det konstigt att han kanske inte är på topp varje dag, det har varit jobbigt även för oss människor. Glömmer aldrig dagen efter Swift "försvann" då låg Spot i knäet på mig hela dagen och försökte nästan ta sig in under huden på mig. Lite av det finns kvar än när han hamnar i situationer där han inte känner sig helt trygg, in i famnen på matte.

Nu känns det mycket bättre :)

4 kommentarer:

  1. Va härligt att höra att det är på bättringsvägen:) Själv så ska vi ner till S-vall och röntga bogen på Jessie på Onsdag...men jag kan väl inte ha sån j***la otur så jag får en till OCD-drabbad BC? Håll tummarna snälla;)Kram från Lotte

    SvaraRadera
  2. Härligt att det känns bättre! Säker på att ni har en strålande framtid efter att ha sett Er träna lite i Njurunda! Hoppas ni kommer att trivas i Sundsvall/Timrå!
    Mvh Ann&Tigra o Sassa

    SvaraRadera
  3. Kul att få ett livstecken från er; även om det innehåller lite motgångar.
    Fortsätt att informera oss; här uppe i norr.

    SvaraRadera
  4. Jättekul att lära känna dig och Spot. Ser fram mot många träningar i fårhagen, även kanske på lydnadsplanen framöver, så får vi hoppas på mååånga stora framgångar framöver...
    Hälsningar Hinza, Heia, Guss & Emma med matte

    SvaraRadera