There's no place like home ;-)

Innan jag skriver något annat så vill jag börja med att tacka Spots härliga uppfödare Nina för att hon är så himmelens snäll som låter oss komma ner under så långa perioder. Hon hjälper oss att träna och hon ställer upp och hjälper oss vidare i denna nya men så underbart roliga aktivitet, trots att jag kan vara obstinat och ibland väldans klumpig och långsam.

Inte förrän jag packat ihop husvagnen och satt mig i bilen för att fara hemåt insåg jag vilken hemlängtan jag faktiskt hade. Nog är det kul att vara borta och träna så intensivt men när man vänder hemåt så inser man hur länge man varit borta och att hemma är bäst trots allt.

Vi var på resande fot i 12 dagar och massor har hänt under den tiden. Ner till Piteå på lördagen och träffade lite folk där och tränade. På söndagen tävlade vi med mindre gott resultat men det blev bra träning. Nollade båda platsmomenten men kände att med lite koncentration skulle det inte vara omöjligt att ta ett förstapris trots det. Fria följet var verkligen uruselt och vi fick en 8:a så jag bestämde mig för att fortsätta tills vi gjorde något bra så vi kunde skutta av plan och hämta belöningen. Dumrutan satte han sig inte på sättandet och inkallningen var OTROLIGT dålig med massor av steg på ställandet och lååång inbromsning till ligg. Rutan var antingen jag för sen eller Spot för dålig i reaktionen så han hamnade bakom rutan, hade ju nollat eftersom han hann lägga sig så jag gick mot konen och dirigerade in honom i rutan - tjohooade och sprang av plan.

Kan vara bra??? Han får se att belöning kan komma även under tävling, jag ger mig inte förrän momenten blir rätt även på tävling och vi avslutar positivt hur det än gått... Eller så kan det vara negativt, han lär sig att han får göra fel på tävling och ändå få belöning??? Nu är han ju ingen hund som vill göra fel i onödan så jag tror ju inte att han skulle ta det som ett sätt att komma undan.

På måndag morgon åkte vi iväg till Öjebyn och avslutade Haxzos plågor, han är numera i hundhimlen och busar med de andra jyckarna. Vi fortsatte neröver mot Viätt och där blev vi kvar ett bra tag. Vallning har stått på schemat och det har gått så jäkla bra, Spot är verkligen riktigt duktig på det även om jag har mycket att lära mig :-)

Vi har kommit såpass långt att jag känner att vi skulle kunna prova på ett vallhundsprov under försommaren bara för att jag ska kunna känna på hur det känns och sedan göra ett prov på allvar framåt augusti, kanske till och med tävla IK1 om jag får till delningarna. Hämten tror jag inte blir något problem, kanske lite pyssel med att få till de korta styrningarna bakom fåren, han vill gärna slå ut långt på styrningarna men det är en ren träningssak. Drivningarna blir nog bra bara han inte tar alltför många egna initiativ...tyvärr har han alltför lätt att bestämma själv vad han vill göra där. Det är så skönt att vi inte stöter på några större bekymmer i träningen så vi kan mata på framåt hela tiden och utveckla oss även om vi hela tiden stöter på små grejer som vi behöver träna mer på. Det finns ju massor kvar att träna på men att kunna utvecklas för varje träningspass känns så otroligt härligt.

Lite lydnadsträning blev det under lördagsförmiddagen tillsammans med Ann-Catrine och Annelie det gick väl en hel del åt skogen för mig och Spot men det såg bra ut för A-C och Troy. Spot tog däremot rätt vittringspinne på första försöket efter ett mycket bra nosarbete så den framgången tar vi med oss som det positiva ur det negativa.

Nu ska jag fara över och börja tömma och städa ur husvagnen, jag har ju redan bytt sängkläder och skurat ur men skura behövs det väl ändå efter allt springande ut och in.

Ha en GLAD PÅSK ALLIHOPA - det ska vi ha.