Maximus

Jag sörjer min vän Max idag, han hade cancer och idag fick jag veta att han gått bort. De han älskade kände sig älskade och jag hade förmånen att vara en av dem. Jag har så många goda minnen efter denna underbara hund med sin helt egna personlighet. Värre kongalning får man leta efter och att träna in elitrutan med dirigeringen var väl inte svårt om man heter Max, 5 minuter var allt hans matte behövde. Slalom i agilityn var ju bara för enkelt och att spåra gick med en himla fart. Nu blir det tråkigt att ligga sökfigurant när jag inte har någon Max-Pax som kommer och letar efter mig för man kunde vara helt säker på att bli hittad. Vila i frid gossen.