Efter COOP-träningen

Vi kom precis hem efter att ha varit upp på COOP-parkeringen och tränat en skvätt. Det gick sisådär men trots allt över förväntan så det blir Piteå på söndag. Hade tänkt fega ur om han varit helt borta men så gick inte det och jag får sitta i bilen ett antal timmar...

Träffade Merja på parkeringen så vi pladdrade jycke ett tag. Självklart sitter man i bilen och funderar medan man kör från Kiruna till Kurravaara och dagens fundering var ämnet "att ta sig för", inte helt från luften taget eftersom vi kom in på ämnet när vi stod och snackade. Att ta sig för att fara ut och träna låter väl nog så enkelt men det är det inte alltid. Jag förstår helt och fullt folk som har heltidsarbete, familj och en massa annat och göra. Själv anser jag mig vara lyckligt lottad som har mycket ledig tid och endast min man som tjatar om middag då och då. ÄNDÅ tar jag mig inte alltid för att gå ut och träna. Mycket hänger på "gruppen", i Luleå tränade jag varje dag och ibland flera gånger per dag men här blir det en liten stund kanske 4-5 dagar i veckan. Det kan ju låta mycket men problemet ligger inte i det utan i att ta sig för att fara ut på andra ställen och träna, hunden kan ju faktiskt allt här hemma men lägg på lite störning så faller betygen... Gruppen spelar in genom att man inte kan svika sina träningskompisar som faktiskt också behöver träna, de behöver ju mig lika mycket som jag behöver dem - eller så resonerar jag åtminstone när det gäller träning i grupp. Är man en grupp så är det lättare att ta sig iväg hemifrån för att träna, man kan se fram emot umgänget eller fikapauserna eller träna på det där som man behövde någon annans åsikt om.

Himmel och pannkaka vad jag har pladdrat på, jag kanske är sällskapssjuk??? Nu ska jag börja med middagen istället men det var en otroligt intressant fundering för en bra träningsgrupp spelar in enormt mycket. Är man dessutom van att vara med i en bra grupp så är det otroligt svårt att vara utan. Hur känner ni när det gäller att ta sig för eller att träna i grupp? Båda diskussionerna känns mycket intressanta eftersom det åtminstone i mitt fall hör ihop.