Två bloggar

Bilden ovan är en gammal bild men jag tycker vi har en sån vacker utsikt så jag måste bara dela med mig.

Jag skapade en ny blogg för Haxzos spondylos. Det är bara för att det faktiskt händer roliga saker också med restan av flocken och jag vill inte förstöra den här bloggen med tråkiga berättelser om hans hälsotillstånd. Samtidigt kanske den kan vara till hjälp för andra när jag har sammanställt allt material jag kunnat hitta om spondylos. Jag har själv insett hur svårt det kan vara att hitta det relevanta på nätet.

Igår var vi och tränade jag och Mari, Spot fick träna på att hålla position i marsch och halter. Jag insåg att starterna blivit sämre så det är nästa träningspass. Han fick också träna apportering, hopp över hinder och inkallning. När jag var på väg mot hindret för att ta bort några plankor så kom den lilla skiten och studsade förbi mig, hoppade alla 7 plankor... Dåre! Det värsta var att han fortfarande hade gott om luft under sig... Ännu mer dåre! Nå, han har ju börjat hoppa upp och bita mig i axlarna så att hoppa 70 cm var väl hur lätt som helst i hans ögon.

Swift fick sitta kvar i bilen, så är det när man har ont i tassen och munnen. En kort prommis för lite lek med Molgan fick han däremot följa med på, han kan ju umgås med vem som helst. Molgan har kommit i en sån där "rolig" ålder och skulle mucka med Swift, nå det kunde han ju roa sig med tyckte Swift och ignorerade honom. Det är så med unghundar, mognadsfaserna är olika för alla men förr eller senare börjar de tro att de är stora och tuffa. Jag tror att det tar mer på deras självkänsla när den vuxna bara ignorerar testningarna, det blir inget gensvar och alltså är de så små att de blir betydelselösa. Antagligen är det därför Swift har så bra kontroll på Spot.

Fördelen med att skriva blogg är att ingen vet vad man gör såhär mitt i inlägget. Från den sista meningen i förra stycket har jag hunnit vara ut på en morgonpromenad och bada i en myr. Jag blir rätt fort less på att gå samma sträcka så jag valde en annan väg än den vanliga. Till saken hör att jag har väldigt ont i mitt knä och den vändan jag gick leder upp för ett berg och så viker man av strax före toppen för att gå över blötmark och uppför nästa berg. Efter nästa berg sneddar man neråt och kommer ner på en stig som leder hemåt. Jag hade så ont i knät så jag valde att vika tidigare från det andra berget, där går också en "stig", det är någon älg som gått där tidigare typ. Jag följde den hemåt och hamnade ut i värsta blötmarken, trampade ner i ett hål ända till knät och fastnade, jag hade kameran med mig och för att inte den skulle bli blöt höll jag den i ena handen. Vad händer då, jo, jag tappar balansen och sätter mig på baken, mitt i blötan. Stinkande av myrlukt traskade jag hemåt och efter en dusch sitter jag nu här doftande av tvål igen. Hundarna däremot stinker lika illa som vanligt :-)

Lite bilder blev det dock innan jag gick ner mig, jag fick äntligen alla hundar att sitta stilla på samma plats nog länge för att hinna få ett foto eller två. På första bilden ser man sträckan fram till andra berget man ska upp på. Varför det blev en svart rand på fotot vet jag inte.

Precis innan det börjar gå uppför igen.

Piffen vet då minsann att man kan posera på stenar när matte har med kameran, jag har alltså inte placerat honom där, linslus.

Däremot så lockade jag upp alla på stenen för en gruppbild.

Nå, det var min morgon, nu ska jag äta frukost och städa lite innan jag far på jobbet.